stå upp för dig själv!

Det är inlägget känns lite som ur en dokusåpa. Som ur ett avsnitt där det alltid finns ett speciellt syfte för just det avsnittet. Som i 7th Heaven typ. Aja. Isåfall, så blir dagens "tema"... bam bam bam... Självkänsla!


Lite smådramatiskt kanske. Men det här är ett spontaninlägg för att jag behöver skriva av mig lite. Asså, jag undrar bara över när en person inte kan stå för vad den säger eller tycker, jag menar, om du nu säger något, eller visar något, varför står du inte för det då och stannar kvar? Om jag liksom ändå tvivlade från början, så blir jag ju inte mer säker om du ändrar dig sen?

Sen att snacka skit om någon. Min kompis säger något om mig, TILL någon annan. Varför inte bara säga det till MY FACE och låta mig veta vad som är fel eller irriterande?. Eller, om den här personen nu snackar JÄTTEMYCKET skit om mig,  umgås med mig och är vänlig men så fort jag vänder ryggen till så börjar det tisslas och tasslas om hur JOBBIG jag är till någon annan, VARFÖR KÄRE NÅDE, VARFÖR, slutar den bara inte umgås med mig?! Det fattar faktiskt inte jag. Om jag nu är så jävla jobbig, varför fortsätter du vilja vara i min vänkrets? Herre asså va jag blir less.

Sen blir jag även trött på när någon bara ger upp. Du vet vem du är. Jag bara tröttnar på när någon.. quitar helt enkelt! Om det nu var så himla viktigt första gången, varför betyder det ingenting sen?

SKÄRPNING!

Tro inte att problemen försvinner bara för att du inte kan se dom längre. Sluta blunda för verkligheten.