Monday

 You think that you know me, that's why I'm leaving you lonely.

Livet är som en spegel. Allting blir vackrare när du ler.
Jag vill bara säga det, låt ingen dra ner på ert självförtroende. Jag fattar att alla kan ha en dålig dag, men låt inte den dåliga dagen följa efter er. Även de mörkaste dagar kan ha sitt ljus. Ibland vill man inte se det ljusa, man vill bara vältra sig i det som är dåligt. Man återlever sina misstag och mår piss. Man vill visa andra att man mår piss, man vill få omtanke och uppmärksamhet. För alla vill ju visa att de finns, inte sant? Men som sagt, låt inte dåliga dagar följa efter er, nej, försök att inse att allting blir vackrare när du ler.

Förebild? Jag? Jag har fått den titeln av mina yngre elever. Jag är utbildad ledare i ridsport, scouting och kyrkan. Jag tar hand och lär mina elever det som de behöver veta. Men ibland tvivlar jag på mina egenskaper. Kan jag verkligen det här? Jag kommer ihåg mina ledare när jag var yngre. Jag minns att jag ville vara som de, att de hade ett perfekt liv, att de var perfekta. Nu när jag själv är där uppe, och visar vägen, så får jag höra av vissa att jag är fantastisk och att jag är perfekt. Men varför får jag höra det när jag själv vet att det inte är sant?
Jag har fått presenter av elever. Jag har fått komplimanger. Tro inte att jag inte tar åt mig, för det gör jag. Jag tänker på saker, misstag, som jag VET är sanna, eftersom jag har gjort dom. Att jag inte ÄR vad de säger att jag är. Men. Behöver de verkligen veta sanningen då? Jag menar, även om jag är deras förebild när jag jobbar, betyder inte det att jag är så när jag kommer hem. Men, det vet ju inte dom. Och det är något som jag bär med mig. Jag försöker bli den där perfekta ledaren, på jobbet, men även hemma.

I need to change my ways.